malinsetta

Mjau! Mitt namna är Hope och jag bor här tillsammans med min matte. Vi är sambos kan man säga. Fast ingen säger Hope till mig utan mest Lillan eller Kissen, vilket jag inte har något emot alls. Jag hade en storasyster också som hette Glory, men en dag bara försvann hon, tillsammans med min mattes storasyster och sedan dess har jag inte sett henne. Glory alltså. Mattes storasyster däremot dyker upp här då och då, för att få kela med mig såklart.

Jag fyller 14 år i april, fast alla tror jag är nästan unge! HAHA. Jag är ju hur mogen och vuxen som helst. Men det är ju lite smickrande att tas för en ungdom när jag passerat medelåldern för längesen.

Att bo här är fint. Jag sover mycket och myser gärna med matte. Allra helst lägger jag mig på den där pappaktiga saken matte ofta har framför sig och bläddrar i - den prasslar så härligt. Men då brukar matte putta omkull mig vilket jag tycker är himla roligt! Igen, hojtar jag då! Men matte verkar inte tycka det är lika roligt efter 37 gånger så tillslut flyttar hon på sig. Underligt beteende har dom, människorna.



Ibland blir jag alldeles rusig i hela kroppen och springer gärna hysteriskt fram och tillbaka. Vilken känsla! Helst ylar jag lite också, då är det som bäst. Matte brukar yla tillbaka till mig då, men med en annan ton liksom. Och ändå har jag ju sett flera människor springa ute när jag sitter i fönstret och kikar ut. Jag uindrar varför inte matte vill göra mig sällskap och springa hel galet härinne? Tänk vad skoj vi skulle ha!



Jag älskar mjuk mat också. Den där som matte köper i påse. Hon är snäll också för det blir varierande smaker hela tiden, inte bara oxkött eller fågel. Eller så är det bara ren tur; människor är ju inte vidare smarta.
Ibland serverar hon alldeles för mycket och då går jag och kräks efteråt. Hon borde ju förstå att jag måste äta upp alltsammans även om jag redan blvit mätt. Och jag älskar räkor och trampar mer än gärna runt mattes fötter när jag anar rökor där ovanför. Och jag vet att om jag ber tillräckligt mycket med ögonen (och med mjauandet) får jag en tillslut.



Det är dessutom himla fint att kuta runt där jag bor efter jag har varit på lådan också. Det känns så luftigt och fint då. Då ylar matte med mig igen. Undrar vad hon säger?



När matte kommer hem brukar jag ibland smita ut genom dörren. Fast är ärligt talat, det är så stort, kallt och konstigt och så många dörrar där så jag brukar tassa in igen. Men lugnt och värdigt såklart, så att inte matte tror jag är en fegis. För det är jag INTE. Jag älskar solen och att rulla ihop mig till en boll eller sträcka ut mig så jag blir lååååång.



Två gånger har jag bott ute i regnet flera flera timmar. Jag hittade en fin buske och det var skoj ett tag. Sedan började jag längta lite efter värme och dom där människorna. Så när en av dom kom och ylade efter mig gnydde jag lite och väntade till hon kom fram till mig innan jag gav mig tillkänna. Det kändes mäktigt!



Nej, nu har jag snart inte tid med er längre. Jag ska fälla ännu mer hår på den där stora mjuka saken i rummet som matte brukar sitta i och kika på den fyrkantiga klumpen på väggen. Det blir ju ännu mjukare med allt mitt hår där. Och jag får nog jobba ännu hårdare på det för konstigt nog verkar det försvinna då och då. Trist!



Jag hör direkt när det är matte som kommer hem och drar mig mot henne utan att visa hur mycket jag saknat henne och hur glad jag egentligen är att hon kommer hem. Om hon någon dag inte verkar vara lika glad som hon brukar eller om det blir fuktigt i hennes ögon, då kryper jag tätt intill och spinner. Och då verkar hon bli lite gladare. Det är allt bra tur att hon har mig, min matte.

MjauMjau!