som ett litet barn.


jag kom nyligen in från en springrunda ute i det fina naturreservatet. och jag ramlade! sådär handlöst och brutalt som vi gjorde som små barn. ajaj. sjutton vad ont det gör att skrapa knän och handflator :/



inte konstigt att barn gråter så mycket när de trillar ordentligt. jag hade nästan kunnat göra det själv. men jag borstade bort det värsta och genomförde hela löprundan, med bultande handflator. nu har jag plåstrat om mig själv och förvånats över hur mycket det faktiskt svider. hela tiden.

dessutom ska min snygg-granne flytta också. typiskt ;)

MEN! jag ser positvt och vet att detta kommer bli en bra dag :) 
strax; frukost, mmmmm!
vi hörs!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0