malinsetta

smulpajer av alla de slag är något jag är väldigt svag för. doften av en nygräddad rabarberpaj, smaken av en blåbärspaj och åsynen av en äppelpaj - jag blir lyrisk!

det hela blir ju inte sämre av att det går så fasligt enkelt att slänga ihop en riktigt smarrig smulpaj med bär. och det ska vara just det, en smulpaj. en bärpaj med en degbotten ligger mig inte riktigt lika varmt om hjärtat. det känns liksom som bortkastat på något sätt. som att det fina, frasiga och krispiga liksom går förlorat.
nej när det kommer till efterrätsspajer då SKA det vara en smulpaj. sådetså.
om det å andra sidan gäller matpajer, ja då är det dock en annan femma.

Höstens äppelpaj

5-6 äpplen (ju-fler-desto-godare-regeln)
0,5 dl socker
2 tsk malen kanel

100 gram smör
1 dl socker
3 dl havregryn
1-2 msk solroskärnor

sätt ugnen på 200 grader.
klyfta äpplena (behåll gärna skalet på, det blir så mycket godare) och fördela dom i en pajform.
strö över socker och kanel.
smält smöret i en kastrull och blanda ner socker, havregryn och solroskärnor.
ta av från plattan och fördela till ett fint smul.
strö smulet över äpplena och ställ in formen i ugnen.
grädda cirka 30 minuter och njut.


svenska, krispiga äpplen klyftas i en pajform.


strö över kanel och socker.


smulet är på plats.


och nu skjuts in i ugnen :)


färdiggräddad och klar!



jag älskar att äta pajen som den är rätt uppochner. det vill säga utan vare sig glass eller vaniljsås. det kanske kan låta torrt och tråkigt men jag älskar det. känns som att smaken kommer fram så mycket mer. är jag däremot ute och fikar och beställer en bit paj, ja då väljer jag gärna vispad grädde till. men då ska det vara RIKTIG grädde. ingen slibbig, fejkad spray-variant där inte.

vad tycker ni om smulpajer? hiss eller diss? har ni någon absoluta favorit och vad är det ultimata tillbehöret?